Vart fjärde år får februari en extra dag. Skälet är att jorden vägrar gå runt solen på ett helt antal dygn, och att en kalender som struntar i resten långsamt glider ifrån årstiderna.
Ett varv runt solen tar ungefär 365,2422 dygn. Ett kalenderår på 365 dagar är alltså knappt en kvarts dygn för kort.
Det låter ofarligt. Det är det inte, med tillräckligt lång tid. Felet växer med nästan exakt ett dygn vart fjärde år, en vecka på 29 år och en hel månad på 124 år. Lämnat orättat i några sekler skulle midsommar glida in i våren och till slut i vintern. Varje högtid som är knuten till en årstid skulle lossna från den.
Skottdagen är rättelsen: lägg till en dag vart fjärde år så håller kalendern jämna steg med banan.
De flesta kan första raden av regeln och stannar där. Det finns tre:
Alltså var 1900 inget skottår, medan 2000 var det. Det är därför ingen som levde år 2000 faktiskt har sett undantaget slå till, och därför en hel del programvara skriven på nittiotalet hade fel.
Anledningen till de extra villkoren är att en dag vart fjärde år är en aning för generöst. Fyra år med den enkla regeln ger 365,25 dygn per år i snitt, men den verkliga siffran är 365,2422. Skillnaden är liten, ungefär 11 minuter om året, och den blir tre dygn på fyra sekel. Att hoppa över tre skottdagar av varje fyra hundraår tar bort precis de tre.
Julius Caesar införde fyraårsregeln år 46 f.Kr., och den stod sig i drygt sexton sekler. Men 11 minuter om året är fortfarande ett fel, och på 1500-talet hade kalendern glidit ungefär tio dagar. Påsken, som är förankrad i vårdagjämningen, låg synbart fel.
Påven Gregorius XIII reformerade den 1582: tio dagar ströks rakt av, och hundraårsregeln lades till för att hindra glidningen från att återkomma. Det katolska Europa bytte omgående. Det protestantiska Europa, ovilligt att ta kalenderinstruktioner från Rom, tog betydligt längre tid på sig.
Här förtjänar Sverige en fotnot i tideräkningens historia.
I stället för att stryka elva dagar på en gång beslöt Sverige år 1700 att fasa ut dem varsamt, genom att hoppa över varje skottdag i fyrtio år. Första steget gick enligt plan: 1700 fick ingen 29 februari. Sedan kom stora nordiska kriget, uppmärksamheten hamnade någon annanstans, och planen glömdes helt enkelt bort. Skottdagarna 1704 och 1708 firades som vanligt.
Resultatet blev en kalender som låg ett dygn före den julianska och tio dygn efter den gregorianska, och alltså stämde med ingenting någon annan använde. År 1712 gav Sverige upp och beslutade att gå tillbaka till den julianska kalendern, vilket krävde att den saknade dagen lades tillbaka. Februari det året fick 30 dagar.
30 februari 1712 fanns i Sverige och ingen annanstans, någonsin. Sverige gick till slut över till den gregorianska kalendern 1753, på det förnuftiga sättet, genom att stryka sjutton dagar på en gång.
Den extra dagen förskjuter veckodagarna med ett steg, vilket är skälet till att ett datum sällan hamnar på samma veckodag två år i rad. Den påverkar också ISO-veckosystemet: eftersom ett skottår har 366 dagar är det mer sannolikt att det blir ett av de år som innehåller 53 veckor i stället för 52.
Vi går igenom hur veckorna räknas i veckonummer och ISO 8601.
Nollan.se visar datum, veckonummer och namnsdag för vilken dag det än råkar vara, skottdagen inräknad.
Ett år är skottår om det är jämnt delbart med 4, utom hundraår, som dessutom måste vara delbara med 400. Alltså är 2024 och 2028 skottår, 1900 var det inte, och 2000 var det. Nästa är 2028, 2032 och 2036.
För att en extra dag vart fjärde år blir en aning för mycket. Ett solår är ungefär 365,2422 dygn, inte 365,25, så den enkla regeln lägger till omkring tre dagar för mycket per fyra sekel. Att hoppa över tre hundraårsskottdagar av fyra rättar nästan precis det.
De flesta väljer 28 februari eller 1 mars under vanliga år, och någon officiell regel finns inte. I svensk rätt räknas den som är född 29 februari som född 28 februari under icke-skottår när det gäller ålder.
Ja, 1712, och inget annat land har någonsin haft det. Sverige hade påbörjat en långsam övergång till den gregorianska kalendern och sedan övergett den halvvägs, och hamnade i otakt med båda kalendrarna. För att komma tillbaka till den julianska lades en extra dag till i februari det året.
Nästan. Den gregorianska regeln slår fel med ungefär ett dygn på 3200 år, vilket ingen har brytt sig om att rätta. Skottsekunder är en helt annan sak och handlar om jordens rotation, inte om dess bana.